Så, min läkare ringde igår och gav mig provsvaren på min
bortopererade livmoder. Det visade sig inte bara vara endometrios på
utsidan utan även en variant som satt inuti livmodern. Den kallas för
adenomyos och du kan läsa mer om det på den här sidan: https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/endometrios-adenomyos
Adenomyos ger bl a symptomen
"Bäckensmärtor, cykliska eller
acykliska. Krampaktig mensvärk är det mest framträdande symtomet.
Samlagssmärtor. Smärta vid tarmtömning. Buksmärtan kan vara
kontinuerlig.
Riklig menstruation" Och jag kan bocka av alla dem.
Jag hade även flera myom, läs mer om det här: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Myom/
"Vanliga symtom vid myom:
Du blöder mycket, länge och har ont när du har mens. Du har en tyngdkänsla i underlivet.
Ovanligare symtom vid myom: Du har ont i magen. Du har ont vid slidsamlag. Du är kissnödig ofta."
De kan jag också bocka av allihop.
Livmodern hade även börjat bygga in blod i muskelvävnaden och det i sin tur gjorde att blodet inte hade någonstans att ta vägen så det byggdes bara på mer och mer. Det kallades inte för något speciellt men det är i alla fall inte normalt. I normala fall kommer det ut som mensblod men eftersom jag var både steriliserad och gjort en nova sure var det ärrvävnad (och endometrios) ivägen och blockerade.
Läkaren tyckte att det var ett mirakel att jag ens fungerat som människa under tiden jag haft allt det här. När jag tänker på det så undrar jag också hur tusan det gick till. Hur stod jag ut med all smärta egentligen?
Det
känns lite chockartat att få reda på allt det här, att min livmoder var
så sjuk. Men också en bra bekräftelse på att det inte "bara är lite
mensvärk" som flera läkare sagt. Ett tag var det nästan som att jag
inbillade mig. Inte kunde jag väl ha så ont? Bit ihop, ta två citodon
och härda ut, det går snart över... Ibland gick det inte över utan det blev en resa till akuten istället. Ingen visste vad det kunde vara trots ultraljud mm. Fick morfin och sen åka hem. Någon gång behandlades jag för akut urinvägsinfektion trots att proverna inte visade på några bakterier eller förändrade värden. Det var bara vad de kunde gissa. Det har varit många turer och många gissningar fram och tillbaka. Nu är det över. Livmodern är borta, jag håller på att läka och jag kommer förhoppningsvis må mycket bättre sen. Endometriosen kan komma tillbaka eftersom det inte gick att få bort exakt allting, "bara" 99%, men jag hoppas att den procenten ska hålla sig lugn. Om inte får jag ta det då.
Nu vill jag mest vila. Orkar inte tänka på eventuella framtida operationer.
